flera gånger så har gäster som kommer för att spana in huset sagt så... man ska bo in sig innan man börjar renovera och man behöver egentligen hela tre! hus innan man blir riktigt nöjd med en renovering. Även om ni inte fått se så mycket på bloggen än kan jag intyga att detta innebär att vi by far har gjort för mycket.. Dels har vi inte provbott en natt, dels är detta vårat först hus. Med tanke på att det är första huset borde vi kanske inte renovera så mycket alls då.. mest ekonomiskt så, eller?!
men jag funderar på vad detta kommer att innebära, kommer jag vakna upp och tänka att åh nej, vi skulle ha placerat ett sovrum där badrummet är och badrum i sovrummet? Kommer jag helt plötsligt tänka att det är superlyxigt med ett stort kök. Många har nämligen haft vänliga men bestämda uppfattningar om att vi minsann borde ta bort väggen så vi får ett sort kök, istället för som jag vill ha det ett kök där man lagar mat och en matsal där man sitter ner och njuter. Eller är hela grejjen som med mina marmorskivor? I hela mitt liv har jag avskytt marmor, fram tills i somras, som att en blixt slagit i huvudet på mig tyckte jag helt plötsligt att det var det finaste jag visste... och det är klart att jag kan komma och ändra mig i det, precis som att jag också kan komma och ändra mig i att jag inte vill ha sekelskiftsvilla eller krusidull på dörrar... men låter det ändå inte lite överdrivet att köpa nytt hus varje gång man ändrar inredningssmak?
När vi nu är i färd med renoveringen syns ju att även tidigare ägares smak ändrats över tid.. Vi väljer att backa tillbaks till tidigt 1900-tal i en del, och säker kommer jag stå och svära över alla timmars jobb som lagts ner för att gå från dörrar täckta med masonit till dörrar med synliga speglar.. men jag tror att jag tycker att det är det som är charmen med ett gammalt hus.. Det kan och klarar att följa med i förändringarna. En generation sätter igen en dörr för att två generationer senare bli framplockad och använd igen, vårat hus är som ett gammalt lapptäcke där varje generation byggt till, satt igen och byggt om. Hade vi valt ett nybygge eller ett hus byggt från 70-talet och framåt hade de inte funnit något lapptäcke annat än eventuell färg på väggarna, under dörrarnas masonit hade det inte funnits annat än regelverk.
Jag är helt säker på att jag tycker om hus 1 så här långt, återstår helt enkelt att se vad alla dessa ...skrönor.. erfarenheter från andra.. kommer att innebära för oss!
Hur går det då?! ja, jag skulle säga att vi har ett väldigt följsamt och villigt hus 1, ganska tappert har det hittills ställt upp på det mesta som vi föreslagit. Tidsplanen håller sisådär, men det skulle jag inte skylla på huset direkt. Under en period stod vi och stampade för att hantverkarna inte arbetade i den takt vi önskade, nu hänger mycker mer än vi hinner med på oss, så nu är det ombytta roller... Vi har haft som mål att ha ett fungerade badrum innan 1 februari, och även om rörmokaren tycks ha hutlöst mycket att göra så hoppas jag att vi håller deadline. Från och med fredag är jag skriven på villa Fahlvik! fräsigt! vart jag somnar den natten är jag dock ej helt övertygad om ännu.. Det får erkännas. Lägenheten ska vara tömd innan sista januari och just nu känns det nog som att det är både det tråkigaste och mest oövervinneliga projektet...
